Zine Zine har intervjuat veterandubbaren Gunnar Ernbland, känd från massvis av tecknade serier och reklamfilmer. Bland annat har han gjort rösten som Optimus Prime i Transformers.
Det finns antagligen ingen svensk som undgått att i något sammanhang höra din röst. Antagligen är du den svensk som, på sätt och vis, talat med flest människor. Mindre insatta läsare har sannolikt inte särskilt bra koll på vem du är och var de har hört dig. Vem är du och vad har du gjort hittills i din karriär?
– Jag är i grunden skådespelare med scenskoleutbildning i Stockholm åren 1968-1971. Sommaren 1971 fick jag ett erbjudande att dubba en huvudroll i en Finsk spelfilm som hette Anna. Det var första gången jag lånade ut min röst och det var inte alldeles enkelt, men jag lyckades ta mig igenom filmen och blev senare erbjuden att vara med i andra dubbsammanhang, fast då handlade det om tecknad film, ett antal Mästerkattenlångfilmer bland annat.
– Under 70-talet medverkade jag även i ett 75-tal radioteaterpjäser, många Tin-Tin LP-skivor, Asterix LP-skivor och Rasmus Nalle LP-skivor.
Dubbade senare en del Disneyfilmer för bio, bland annat Dumbo och Robin Hood och Smurfarna.
Inledde ett dubbsamarbete med Lasse Svensson i början av 80-talet som senare ledde till att jag även började översätta åt honom. När han fick kontrakt med TV3 våren 1987 blev samarbetet av en mer fast karaktär och jag började översätta och dubba på heltid.
Under åttiotalet stod du för många minnesvärda insatser. I många fall står du inte bara med som dubbare, utan också som översättare, exempelvis i Silver Fang. Hur kommer det sig egentligen, har du kunskaper inom det japanska språket? Så vitt jag vet har flera av dina översättningar från 80-talet först översatts till svenska och senare till andra språk som engelska, franska etc.
– Vad gäller översättning av japanska serier så får man ett engelskt manus att översätta från. Jag kan alltså i princip inte ett ord på japanska.
Problemen där var att man ibland fick förlänga översättningen från engelska till svenska för att få den att någorlunda gå ihop med det japanska pratet. Det var lite klurigt ibland när man översatt den engelska texten helt klart och de fortsatte att prata på japanska. Då fick man helt enkelt lägga till lämplig text i den svenska översättningen.
I dag finns det ett utbrett intresse för anime/tecknad film även utanför Disneys ramar, men på åttiotalet var det inte riktigt lika självklart. Egentligen kan man bara titta på en lista över titlarna som översattes under det årtiondet och resultatet är ganska slående – Lasse Svensson/Mediadubb står bakom översättningen av i princip samtliga dubbningar av filmer från ickeengelskspråkiga länder. Eftersom att du ofta står som översättare och dessutom var inblandade i de allra flesta dubbningarna kan man tänka sig att du hade stor inverkan eller i alla fall stor insikt även när det kom till att bestämma vilka filmer/serier som var värda att satsas på. Hur såg den processen ut egentligen? Hur hade ni koll på vad som var populärt utomlands?
– Vad gäller inblandning i filmer eller serier som skulle översättas och dubbas hade jag inte något som helst att göra. Egentligen inte Lasse Svensson heller. TV3 köpte in massor av serier och skickade sen dessa till Lasse och informerade endast i vilken ordning de skulle sändas och vilka datum när de skulle vara leveransfärdiga som gällde. Sedan ringde Lasse mig och sa att nu har dessa serier kommit och hur bråttom det var, sen var det bara att sätta igång med översättningen. Övriga långfilmer eller serier som Videobolaget dubbade kom på samma sätt. De fick in en beställning, Kit Sundqvist ringde mig och jag satte igång att översätta.
Det blev ganska många serier med åren faktiskt.
Vad är det roliga i att dubba filmer? Vad är det svåraste? Tryter aldrig motivationen efter alla dessa år?
– Det roligaste med att dubba är nog att man får möjlighet att leka med olika röster och att som skådespelare anta utmaningen att endast jobba med rösten och inte ta hjälp med kroppsspråket för att ge liv åt en roll.
Och jag tröttnar aldrig på att dubba, så roligt ar det faktiskt.
Hur har dubbningsarbetet förändrats från det att du började till nu?
– Det känns som att dubbningarna var mer genomarbetade förr. Vi gavs möjlighet att jobba mindre snabbt. Vi fick hem manus och VHS-kassetter och kunde alltså förbereda oss ordentligt innan vi gick i studio.
Idag ser man manuset för första gången när man kommer till studion och sen ska man dubba så många avsnitt som möjligt under ett 3-timmarspass.
Det är naturligtvis ekonomiska orsaker som styr, viljan att göra så bra resultat som möjligt gäller ju fortfarande.
Genom åren har du samarbetat med mängder av skickliga röstskådespelare, som Staffan Hallerstam (vars minskade arbete på dubbningssidan lär ha gett arbete till hundratals, kanske tusentals!, barnskådespelare), Peter Harryson, Per Sandborgh och Beatrice Järås. Finns det något eller några namn du vill framhålla för deras skicklighet, påhittighet eller av någon annan anledning?
– Ja, jag har samarbetat med mängder av skickliga röstskådespelare under åren, och de namn du nämner tillhör de som var med från början. Från 1988 tillstötte Hasse Jonsson, Steve Kratz, Andreas Nilsson, Dick Eriksson, Peter Sjöqvist, Louise Raeder, Annica Smedius och många många fler, och alla är fantastiskt skickliga och mångsidiga dubbare och röstskådespelare. Under 90-talet och framåt har sedan antalet nya röster exploderat och jag har faktiskt tappat kollen på alla.
@Zinezine 2008
Utöver Lerkot 