Sport är trevligt. Visste ni att jag är en riktig idrottspersonlighet? Oja, jag bloggar om holländsk fotboll på landets största fotbollssida. Dessutom är jag född och uppvuxen i en handbollsstad och en gång i tiden lärde jag mig till och med falla ordentligt när jag gick på judolektioner. Men ishockey, det har alltid varit lite avlägset för mig. Vi har ju knappt någon snö här nere i Skåne och hela sporten verkar rätt märklig med puckar som då och då tycks försvinna från jordens yta och med spelare som blir trötta efter att ha åkt omkring i en halvminut.
Hockey har dock alltid varit strålande i tv-spelsformat. Medan vi inte direkt överösts av kvalitativa fotbollsspel så har hockeygenren alltid haft sina toppar. Kanske är det den actionladdade naturen med hårda tacklingar och slagsmål som gör det så spelvänligt. Kanske är det den höga intensiteten och den lättgreppade strukturen med blott fem utespelare åt gången i varje lag.
De senaste åren har Electronic Arts gjort stora förändringar i sina sportspelserier och genom det har man lyckats höja nivån rejält. Den som hoppas på något liknande den här gången kommer att bli besviken för NHL 2011 är blott en finputsning av förra årets inkarnation. Estetiken har stått i fokus och en viss sorts tackling får nu reaktionen som den tacklingen hade fått i verkligheten snarare än någon förprogrammerade animation. En liten sak kan tyckas men klart bidragande för helhetsbilden.
Som vanligt när EA uppdaterar sina produkter så får man också mer av det befintliga. Fler ligor har lagts till, främst då olika kanadensiska småligor. Kanske inte så intressant för dig och mig men för hockeynörden lär det vara paradiset.
Ett nytt spelläge har det också blivit, Ultimate Hockey Team vars koncept vi känner igen från FIFA-serien. Man får ett gäng ”kort” bestående av mer eller mindre mediokra spelare och ett fåtal mer udda kort som kan bestå av till exempel bättre spelare, långtidskontrakt eller snitsiga nya matchdräkter. Nya kort kan man antingen få genom att hosta upp verkliga pengar – och visst låter det som en smutsigt ekonomiskt trick från företaget bakom – eller också genom att spela olika turneringar och matcher. Faktum är att det räcker bra att samla poäng genom själva spelet i sig, så det är verkligen inget krav att lägga hela veckopengen på det. Det är dock en möjlighet om man vill påskynda saker lite. Ultimate-läget är det främsta tillägget till årets NHL-spel och det är verkligen välkommet för precis som när man samlade Pokémonkort är det väldigt beroendeframkallande och tillfredställande.
Andra spellägen har också piffats upp men knappt märkbart. Tyvärr är onlinespelandet lite väl bekant väl ute på planen; precis som i alla populära sportspel upptäcker spelarna snart enkla sätt att få pucken i mål och EA har inte ens brytt sig om att försöka ta bort de ”fega” metoder som fanns i förra årets spel. Ett klart minus men det gör inte så mycket. Är man bara duktig nog blir matcherna nog så spännande ändå.
NHL 2011 är helt enkelt ett strålande hockeyspel som tar fjolårets höjdarversion och gör det ännu lite bättre.
Utöver Lerkot 